När det lider emot resa

Förra veckan avslutades typ på topp. Det var mycket jobb och mycket på jobbet, men eftersom det är sommarlov från studierna och yrket som studie- och yrkesvägledare och bildlärare gick det bara prima. Vi håller på med en megastor REA inför att ta in höstnyheter.

 
Efter mycket spring och hög puls och varma lokaler var det dags att svalka av sig. Vi åkte därför och simmade igen på IKSU. Det blev färre längder, men mer plask.

 
Jag hade en uråldrig klänning från Åhléns som har fickor. Jag älskar klänning med fickor eftersom jag hatar handväskor. HATAR! Därför är såväl klänningar som kjolar med fickor att föredra! Byxor och shorts bär jag så sällan och har så tighta att fickorna ändå inte går att använda...

 
Efter simningen var det lugna puckar med Jenga och häng med min make ute på innergården. UTE på INNERgården, säger man så..? Det känns ungefär som att säga att man HÖR i SYNE. Är det inte något knäppt med det..?

 
Och det var det. De som läser i den här bloggen har ju redan sett lite av detta i veckosammanfattningen, men det får bli en bildskön repris på det eftersom det är för trevligt att ha det trevligt. Helt klart en skön kontrast! Idag drar min man till ett av sina hemland, så jag misstänker mycket selfies framöver. Jag får lov att hafva tålamod med det.
 
Hoppas att alla som hittat hit har det riktigt, riktigt bra och säger hej i en kommentar snart!

Ett rött beteende som simmar till Tallin!

Jag har verkligen övat på att simma nu i juli - mest för att svalka mig, men det är helt klart bra träning också. Jag tar det förvisso ganska lugnt, men jag får det gjort i alla fall. Jag befann mig på IKSU sport klockan 8:00 i måndags och då blev det 650 meter bara sådär.



Såhär nöjd var jag då.
 
 
Men ungefär lika glad var vi båda på vägen hem. För då hittade jag röda vinbär och det är ju så mycket sommar över det. Att plocka och äta genast! 



Jag avvek direkt. Alltså... jag såg buskarna och var trött i benen och ryggen, varm och törstig.

 
Varför hindra sådana inpulser egentligen? Det verkar helt onödigt. Pang på, bara! Efter 26 längder bröstsim, sedan tidigare vattenoro känns det helt klart på sin plats att våga vräka på liksom. Jag har en röd personlighet *omgiven av idioter* och så är det ju bara.
IKSU, IKSU Sport, Simning, Sommar, Sommar 2018, Ålidhem | Kommentera |

Om du inte vågar simma ska du simma



Jag har välsignats med att vara morgonpigg. Till och med när jag var sjuk i utmattningssyndrom och när jag har druckit vin kvällen innan kan jag studsa upp rätt så omgående när klockan ringer, nästan oavsettt när den ringer. Därför har jag ofta valt att träna på morgonen, för att få göra det i fred. Här hade jag gått nästan halvvägs till gymmet och bara sett tre människor. 
 

Kläderna som används i juli är så nära nakenhet det går att komma: löst sittande kjolar och "ihåliga" toppar är att föredra, om man inte har shorts i samma storlek som trosor förstås. Det har jag inte, inga jag kommer i åtminstone. Jag har gått upp 7 kilo sedan jag blev sjuk 2016. Visst är det nästan tre klädstorlekar?
 


Jag fick ett riktigt ryck för några månader sedan. Jag svor att sluta vara rädd. Det kommer ett inlägg om det resonemanget framöver. Så jag ska visa mig hur bekväm eller obekväm jag än är i min nya kropp och jag ska simma om jag känner för det, hur rädd jag än är eller inte är för vatten. 
 
 
När jag kom till IKSU Sport  och bytte om fick mina modiga simningsplaner en liten flisa. Min baddräkt har dragkedja i ryggen (och den är svinsnygg - kolla bara HÄR!) och när jag duschat och skulle klä på mig för att gå upp till bassängen kunde jag inte för mitt liv få upp den. Morgonpigg som jag är befann jag mig dessutom så tidigt att det inte fanns en själ i omklädningsrummet. Jag kunde inte få på mig min baddräkt, är det inte ironiskt att något så patetiskt som ett blixtlås var nära att sätta stopp för hela "projektet"?
 
 
Slutet gott dock: jag samlade mig och öppnade omklädningsrummets dörr på glänt och väntade på en främling, vilken som helst, att hjälpa mig. Efter ett tag kom städaren ut från herrarnas och jag viskade åt henne att jag behövde hjälp. Dragkedjan sitter på ryggen, så det var liksom inget flashande av bröst som ägde rum, men vi skrattade ändå båda två. Vem hade trott att ombytet skulle vara träningens jobbigaste moment?

 
Efter att ha simmat fler längder än jag egentligen orkade kändes promenaden hem tung i benen, men bättre i kroppen. I hettan är det skönt att kyla ner "organen" liksom. Med rallarros och småfåglar som sällskap, samt en känsla av triumf att jag vågade simma idag, är det svårt att vara nere. 
IKSU, IKSU Sport, Simning, Sport, Träning, Umeå, Utmattning, Utmattningsdepression, Utmattningssyndrom, Ålidhem | En kommentar |