Sammanfattning av vecka 39

Måndag jobbade jag hårt som satan som SYV och det var svårt att reda i allt som skulle göras. Frågor om hur och när och vad trasslade ihop sig till ett himla virrvarr. Det föranledde att jag behövde köpa en ny och större kalender - den kommer nästa vecka. Puh!
 
 
Dagen efter tvättade jag mina fönster, hehe... jag skulle ta kort på mina nya fåtöljer och allt jag såg var hela sommarens torra dammighet, och ville jag ha kort på vardagsrummet var det bara att städa. Så det var tisdagens bestyr.
 
 
På onsdagen jobbade jag på Dea Axelssons och vi var ett jättestort gäng. En del hade ett väldigt tempo, medan jag själv typ drog ner på takten med flit. Ju hetsigare andra är desto lugnare blir jag i mitt arbetssätt.
 
Därefter jobbade jag som SYV, men började och avslutade dagen med psykbryt. Jag grät av att sätta ord på saker jag oroade mig över på morgonen i personalrummet och avslutade med att gråta av att berätta om varför jag gråtit i morse. Sömnbrist? Stress? Deppighet? PMS? Vet inte.
 
På fredagen jobbade jag på Dea Axelssons och inledde med ett psykbryt också där: jag grät lite med en av mina kollegor på morgonen och fick ytterligare ett psykbryt vid 16:30 då jag fick gå ut i personalrummet och ligga på golvet och djupandas. Sömnbrist? Stress? Deppighet? PMS? Vet inte.
 
 
Lördagen var en kall historia: jag gick med jobbet i Prideparaden och var klädd i fint och färgglatt, men inte sääääärskilt varmt. 
 
 
Efter paraden shoppade jag lite åt mig själv och lite åt andra. Jag råkade köpa upp hela ”övrigt-posten” i budgeten på en enda vecka.. 
 
Idag avslutar vi med något helt, helt, helt otroligt! Inte för att jinxa, men jag och min man var och tittade på en ny lägenhet. De som känner mig vet hur desperat jag måste få flytta, hur desperat jag måste få slippa mina grannar... jag ska skriva mer om det en annan dag, men till dess: håll gärna en tumme för att jag och min man får den här lägenheten!

Umeå Prideparad 2018

Idag gick jag i Umeå Prideparad med skolan jag jobbar på. Det var så kul: eleverna hade flaggor på kinderna, glitter i ansiket, regnbågskläder och regnbågsflaggor. Vi tappade bort varandra lite i stimmet, men det är så det är när kärleken är både lite här och lite där.

 
Timimie Märak höll öppningstalet och det var duktigt och starkt. Lika mått ilska som kärlek och sammanhörighet på något vis. Sedan gick vi: män, kvinnor, cis, trans, ickebinära, drags, queers... ja, fler variationer i vår intersektionella stad än vad jag tänker rada upp. Och så gick vi med hundar. Vi hade två bakom vår banderoll, båda var regnbågsklädda.
 
 
De flesta stannade på festivalen efter paraden efter att vi som hade skingrats återsamlades i Döbelns park. Jag gillade att få träffas på ett helt nytt sätt, utan skolmiljö. Coola kids alltså. Och coola kollegor! Låt kärlek och rättvisa segra, tack.

 
Random tillägg: jag har aldrig vetat att jag har sneda framtänder förut. Är det inte konstigt!? Jag har haft samma bett sedan jag var liten och fick ha en glasspinne bakom framtänderna för att försöka skjuta tillbaka mitt underbett (det hjälpte inte, jag har fortfarande underbett) och slagit av en bit framtand på en ölflaska när jag var 20 år och opererat ut fyra tänder, tagit tusen miljarder selfies... man tycker ju att jag borde märkt detta tidigare!