En impopulär åsikt om höstdeppighet

Jag får börja med att påminna om att jag har genomgått en utmattningsdepression och att jag varit anhörig till en mycket, mycket sjuk syster. Jag förringar inte sjukdom eller psykisk ohälsa. Men det jag genomgått har gjort mig hård, arg och cynisk. Det här inlägget kommer handla om höstdeppighet. Inte höstdepression, som i psykisk sjukdom.

Min make blir dålig varje mörkersäsong. Själv blir jag dålig varje vår. Det är inte roligt och det är inte enkelt. Man minns att man brukade gilla att promenera, jobba, klättra. Man minns att man brukade orka hålla rent omkring sig, hålla deadlines och laga näringsrik mat. Man minns att man kände att sällskap berikade, att träning gjorde gott och att man var utvilad efter sin nattsömn.
 
När man drabbas av depp så gillar man, orkar man och känner man inte det där längre. Man minns att man brukade, men inte längre.
 
 
Här kommer min unpopular opinion om höstdepp (och jag påminner igen om att jag inte talar om egentlig depression som givetvis ska behandlas!): och!? Ooooooch!?!? Varför lever vi i ett sådant samhälle där människor tror att det är möjligt att må bra och vara glad hela tiden? Varför SKULLE man!? 
 
Drabbas du av deppighet: synd. Jobbigt. Tungt. Men och!? Ja, du/ jag / min man har det jobbigt och tungt och det är synd om oss. Men oooooooch!? Hur kan vi förvänta oss att vi ska vara statiskt lyckade och lyckliga? Hur fick vi ens en så orealistisk syn på livet från första början?
 
Jag blir lika arg när folk gnäller på att de är så huuuuungrigaaaa, eller trööööööttaaaaa eller har så ont i huuuuuvudet. Man har det ibland. Är du sjuk? Gå hem. Gå till doktorn. Men annars: man är inte alltid mätt och man har inte alltid möjlighet eller tillgång till mat och man är inte alltid pigg och man har inte alltid en symtomfri vardag. Så är det.
 
 
Är man inte sjuk så får man 1) finna sig i sitt tillstånd och vänta tills man vill, kan och orkar igen 2) göra något man brukade gilla ändå om det nu är så viktigt. Jag menar dock starkt att inget är så viktigt att man inte kan lida ett tag utan att det gör någon skada. 
 
Så. Jävla. Less. På. Perfektionstänket. Man är inte alltid glad, frisk, snygg, lyckad, mätt - lura er inte att tro det. Det är förmodligen mer ohälsosamt än säsongsdeppighet.. 
|
#1 - Sara:

Amen to that.

Svar: Agreed!
Ajli Müller

#2 - Jessica Högberg:

Mycket mer ohälsosamt tror jag=)

Svar: Ja, det tror jag också, vågade bara inte skriva det ;D
Ajli Müller

#3 - Bunny:

Håller med!

Svar: Puss!
Ajli Müller

#4 - Matilda Berlin:

Huh! Jag har verkligen aldrig tänkt på det så. Perfektionstänket. Det blev verkligen lite utav ett mind-blown-moment. Tack för det! Sen håller jag inte med till hundra procent, men just det perspektivet behövde jag nog ändå reflektera över. Så himla klok du är fina! Kram

Svar: Vad kul att höra! Eller kul och kul, det är kanske fel ord XD men Bra respons i alla fall, nya perspektiv OCH komplimanger liksom 😂
Ajli Müller

#5 - Mirre:

Min mamma får höstdepprission varje höst, har hon haft sedan långt tillbaka då jag var liten, hon har det jättejobbigt då

Svar: Usch, stackars henne. Hoppas hon får bra behandling mot sin depression, det kan inte vara lätt 😩😩😩
Ajli Müller

#6 - ego:

Håller med om det du skriver, men förundras över ynnesten att tillhöra en förskonad (?) generation...? jag personligen har själv upplevt eller levt med personer i min närhet som delat de erfarenheter du beskriver, men
u t a n att grubbla runt detta. De är helt enkelt en del av livet liksom, inget konstigt så länge tillstånden befinner sig inom "uthärdliga" gränser, inte är sjukdomslika. Känns som att kraven (?) idag är unga människor övermäktiga? Ledsamt.

(Eventuellt har mina associationer skenat iväg och jag har feltolkat allt jag kommenterar...)

Svar: Jag tror att jag är för gammal eller!? Jag är, som jag förstår det, inte samma generation som du... men den här yngre verkar ju må jättedåligt. Och må jättedåligt över att må dåligt. För mig är det helt överväldigande besvärande att se hur många som tror att man kan vara lyckad och må bra och vara snygg och intressant hela tiden, och sedan må såååå dåligt när det inte går. Trots att det ju FAKTISKT INTE GÅR!
Ajli Müller

Kommentera här