”Sjuk och trött och ledsen”

När jag hade varit sjuk i utmattningssyndrom i 100 dagar hade vården fortfarande inte gett mig rehab på något sätt. Jag fick ingen medicin, ingen terapi, ingen gruppvägledning - ingenting! Jag remitterades till stresrehab, jag tjatade mig till vård, men innan behandlingen ens hann börja fick jag brevet från försäkringskassan: du ska ut på arbetsmarknaden. 
 
Sjukersättningen slutade komma och jag ansågs frisk för ”jobb som finns representerade på arbetsmarknaden”. Ut och sök dem bara!
 
 
Jag är väldigt arg över att jag kunde anses frisk från en sjukdom som jag inte fått någon behandling för. Och visst klarade jag, på det stora hela, att vara städerska trots utmattningssyndrom. Men att skriva CV och skicka in och gå på anställningsintervju (där jag satt och blåljög om varför jag ”ville byta jobb” och personliga egenskaper) med utmattningssyndrom är det svåraste jag gjort. Efter den utmaningen har jag nog aldrig känt mig så fullständigt tom. Och arg. Och förtvivlad, rädd, ledsen. 
 
 
En utbränd lärare försvann från arbetsmarknaden, för att hon tvingades bli städerska i stället. Nu är jag tillbaka i jobb, men jag kommer aldrig kunna vara lärare igen. Aldrig någonsin. För jag fick ingen behandling mot sjukdomen jag hade som lärare, vilket gör att bara tanken på det som ingår i läraryrket gör att jag känner mig svimfärdig, gråtfärdig och spyfärdig på samma gång. Utbränd igen.
 
 
Jag som älskade att vara lärare, älskade det så mycket att jag delvis arbetade mig sjuk, kommer aldrig mer kunna vara heltids lärare. Det är en av konstekvenserna av att friskskriva folk till andra jobb innan de ens fått börja behandlas och arbetsträna i sitt föregående. 
 
I en tid av lärarbrist är det ett fett misslyckande. Hela systemet misslyckades! Som Harriet Löwenhjelm skrev i Är jag intill döden trött: ”hjälp mig, du som kan det!”
 
Det är inte jag som ska skämmas, det är de som var friska som ska skämmas. De ska skämmas som fan!

Sammanfattning av vecka 43

Jag jobbade lite på Waldorf, men även där var det inte sådär väldigt mycket som var förlagt just PÅ Waldorf. Det är mycket åka av. Och det blir tydligt att mina bihålor är fulla med skräp, så när jag kommer hem är det bara alvedon och halstabletter och vila.
 
 
Hemma har jag också fortsatt att flyttpacka och fixa, mellan treon. 30 november får jag nycklarna till nya lägenheten, och det är ju faktiskt riktigt, riktigt snart! 

 
Jag och mamma åkte en tur för att handla födelsedagspresenter åt mig - roligt, roligt! Jag hade seminarium med min nya grupp och det kändes bra: åter har jag fått en grupp som VILL plugga och som KAN samarbeta. Jag ska göra mitt bästa för att glömma bort vad som ligger i paketet, men jag vill helst bara slita upp det på en gång! 
 
Dessutom vaknade jag en morgon till en alldeles vit värld:
 
 
Dessutom står det att det är -8 grader på termometern! Sådant har väl aldrig skådats förr i oktober!? Min födelsedag, 20 november, brukar bringa säsongens första snö i Umeå. I år och förra året tycks det tjuvstarta!
 
På lördagen gick jag på Köksbaren för brunch med familj och vänner - som ni såg i föregående inlägg var det fantastiskt. Godast var nog makaronerna med Västerbottensost, tryffel och gräslök som serverades med björkrökt sidfläsk.
 
 
Men jag kunde helt ärligt hoppa över sidfläsket, för makaronerna var så goda i sig själva. Så goda att de inte ens kom på bild ordentligt. Jag hade aldrig själv kommit på att servera makaroni and cheese på en lyxig brunch. 
 
Nu stiger vi in i vecka 44 och jag vill verkligen göra något bra av det. Jag jobbar två dagar på Waldorf, har två dagars seminarium och två dagar på Glitter. Har jag ens berättat det, att jag fått extrajobb på Glitter? Nöjd!

Sociala Brunchmenyn @Köksbaren

Idag började vi dagen med brunchKöksbaren. Det var mycket trevligt! Det var pappa som skulle bjuda sin mamma, men så fick alla de närmaste följa också. Superhärligt brunchtillfälle måste jag få säga! Det fanns massor att välja från menyn, men vi tog sociala menyn där kocken väljer.

 
Till "förrätt" fick vi oerhörda mängder mat: serranoskinka, Västerbottensost (MÄRK ATT DET HETER VÄSTERBOTTENSOST MED S OCH INTE UTAN!), croissant med vispat smör och en marmelad på mörk choklad och vinbär, makaroner med Västerbottensost, tryffel och björkrökt fläsk samt bakade rödbetor med getost.
 
 
Till det serverades cava och efter ett tag kom det in varmrätt. Halva sällskapet tog smörstekt toast med pocherat ägg, svamp och parmesankräm. Andra halvan (jag inräknad) tog rökt röding med scrambled eggs och smörstekt bröd.

 
Till varmrätten fick vi ett glas vitt vin, men jag minns inte från vilken druva eller region. Gott var det i alla fall. Och så blev det dessutom efterrätt: mandelkaka med hallon och vaniljglass. Det syns ju inte alls på bilden här nedanför, men googla Cafloutis så ser ni. 

 
Sedan hade vi turen att få skjuts hem av mina föräldrar. På bild: mamma i baksätet, jag och Erik mätta och salongsberusade mitt på dagen, samt min pappa i backspegeln och min farmors mössa på högerkanten i bild. 

 
Jag rekommenderar Köksbarens sociala brunch om man är öppen för att äta mycket och länge till brunch. Det är, såklart, väldigt vällagad och smakrik mat av bästa kvalitet! Och mycket av det. Och mycket smör. Så har ni gallsten: ta med en liten whisky eller medicin i fickan. Det låter som en varning, men tro mig: ALLT GOTT SLUTAR GOTT! Här var allt gott!