Sammanfattning av vecka 33

Vilken mastodontvecka det har varit. Veckan börade med morgonklättring på måndagen innan jobbet.

 
Sedan började jag ett nytt jobb. Jag var dyngnervös och taggad på samma gång. Det är som studie- och yrkesvägledare, vilket känns himla viktigt och roligt. 

 
På tisdag-torsdag jobbade jag också på skolan och det är mycket planering, läsning och roddande. Det är klart, det blir mer jobb när eleverna kommer, men det blir också mer konkret jobb. Det kommer bli trevligt.
 
Jag klättrade dessutom med min nya kompis på onsdag. Även en snabbsession på fredag. Tills fingrarna blödde.
 
 
På fredagen var jag på Dea Axelssons och skrev upp lite schema. Därefter blev det after work med skoljobbet. På bilden nedan: Lottas Krog! Men vi hann också med Broparken och Invito innan kvällens slut.
 
 
På helgen träffade jag en vän för spel och skvaller. Det blev infinity i köket och film med Jenga i vardagsrummet. Inte så tokigt!
 
 
Och ikväll, söndag, tackar jag för mig och gör mig redo för kommande vecka. Inga problem, nu kör vi och sådär. Jag längtar efter eleverna!

Infinity figurspel och infinite godis och chips!

Lördagen förvisades jag till vardagsrummet då det skulle till att spelas Infinity i köket. Hade jag frågat hade jag fått vara med, men jag förstod verkligen ingenting..!
 
 
Det verkade faktiskt himla invecklat, med massa tärningar med för många sidor och ett måttband och små pluppar och brickor och... ja, figurer förstås. Men ack, nej, jag var inte riktigt med i gamet. Det gjorde inte mycket, för jag såg på Hungerspelen och åt godis istället.

 
I min godisskål hittade vi den här dagen sockerbitar, pandalakrits, neverstop och hallon/hallon-lakritskola. Rollo också, men de var inte till mig. Jag är inte så förtjust i Rollo... sedan var det tre sorters chips (dill = yuck och sour chili = huua och saltade = good!) och tre sorters dip (fresh island = god och ranch = godare och vanlig jävla gräddfil = godast). Man har ju haft det värre, så att säga. 
 
 

 Så småningom lockade jag sällskapet till soffan ↑ Slutet gott med andra ord.

Lottas krog, stand up i Broparken och Invitos uteservering.

Idag vaknade jag sent efter att igår ha deltagit i en trevlig after work-liknande historia, vilken började, som tidigare skrivet, med lasagne och lite smink och påklädnad här hemma. Det var en ganska lugn inledning och jag fortsatte på liknande sätt.

 
Jag tog bussen ner till stan för att möta upp inte färre än fem andra kollegor, plus min make. Vi sällade oss till hörnet av Lottas Krog och Pub där det intogs mat för de hungriga, dryck för de törsiga och även delgavs bilder från Skallbergsgrottan. Man fick cellskräck av att se. 
 
 
Något senare gick vi till broparken och lyssnade på stand up: humorklubben Autonom Komedi styrde upp och en av mina kollegor deltog.

Broparken är en sådan där mysig park som man liksom glömmer bort att utnyttja och besöka. 

Men det verkar ju himla dumt att hoppa över något som är så centralt och ändå lockande vackert vid älven. Särskilt såhär på sensommaren, när man har vant sig vid 30-gradig värme och därför tror att det är höst när det är 18 grader på kvällen. TRAMS! Ut till park och mark med er allihopa!
 
 
Vi avslutade kvällen på Invitos uteservering med prosecco, öl och värmelampor. Invito ska stänga i slutet av månaden för ombyggnation och återöppnar i oktober som Harrys. Det gör inte så mycket eftersom jag inte så värst ofta är på Invito, men i alla fall. Hoppas att jag gillar Harrys desto bättre, då!

Utsikten från mitt fönster och när hjärnan blir sås.

Det är fredag idag. Det vet alla som inte har semester och som jobbar kontorstid. Det är fredag och sista arbetsdagen innan en sovmorgon. Jag fick ärligt talat lite sovmorgon redan idag, och det var verkligen behövligt.
 
Hjärnan är sås. Jag brukar säga att hjärnan är gröt efter mycket information och hjärngympa, men nu är den sås. Jag gör ett nytt jobb ett nytt jobb. Utsikten från mitt kontor är verkligen härlig.

 
Men hur vackert det än är kan det hända att man får ett... bakslag. Så när jag kom hem från jobbet såg det ut enligt följande:

 
1. Jag hoppade ner i soffan och hamnade som jag hamnade. 
 
 
2. Jag gäspade tills ögonen tårades.
 
 
3. Jag manspreadade utan att det var ett statement, för sådan är jag...
 
 
4. Jag glodde på Holes trots att jag kan alla repliker utantill.
 
Nu ska jag börja preppa en lasagne inom rimlig framtid för ikväll blir det after work med mina nya kollegor. Det känns så himla mysigt. Jag har ett kollektiv. Jag tillhör ett kollektiv. Jag har tamejfan förälskat mig i mitt kollektiv. Det har gått 5 dagar och jag är förälskad. Låt nu bara eleverna komma! Kom, bara kom!

Sår läker och blåsor spricker.

När jag var och klättrade med min nya vän igår  blev det hårt. Jag kände mig ganska lätt och ledig, så jag inledde med en gul medelled. Och det gick så bra! Jag klarade den på första försöket, trots att det är en svårare led än alla jag hittills har testat. Hög femma på den!
 
 
Jag blev stolt och så småningom lite kaxig. Då tyckte jag att det var dags för det stora överhänget. Överhäng innebär att väggen lutar. Det som jag kallar "det stora överhänget" är väggen som går vertikalt uppåt och sedan plötsligt lutar ut, så man måste klättra liksom... upp-och-ner. Det är svårt att förklara, jag ska försöka fota den nästa gång. 

Hur som helst, jag gav mig på det stora överhänget och det gick riktigt, riktigt bra. Jag hoppade och hängde i handen, men klarade inte av att dra upp mig i den. Men innan året är slut tror jag att den där gula leden med stora överhänget är besegrad!

 
Jag måste bara få alla blåsor och sår att bli förhårdnader först. För hur stark jag än hinner bli eller hur bra teknik jag än hinner få så är det som att händerna skriker "SLÄPP, AJLI, SLÄPP! DET SVIIIIDER!". Jag ska allt tysta de djävlarna.